....

Jag orkar inte mer. Mamma kväver mig (bildligt talat). Jag satt nere i trapphuset och snackade med en gamal polare för jag vill inte att mamma ska lägga sig i... vi vill helt enkelt ha privacy. Men sen öppnar mamma dörren och vi bor längst upp och säger rakt ner i trappen att jag ska komma upp och lägga mig för jag "jobbar" imorgon. Och då tycker jag liksom att jag är snart 20, jag sköter mig själv. Jag behöver inte göra som hon säger. Det är upp till mig när jag ska komma och lägga mig. Det är mitt problem inte hennes. Sen satt jag och polaren och snackade en stund till. Sen så tar vi en rök och sen far han. Då jag går upp för trappen vem tror ni jag möter? Jo mamma förståss. Hon hade suttit i trappen och försökt tjuvlyssna. Det tolererar jag inte.

Jag kan ta hand om mig själv och jag ska kunna snacka med mina polare och ha privacy utan att hon ska sitta och tjuvlyssna. Hon trodde seriöst att min gamla polare som numera har tjej och allt, tänkte försöka sätta på mig och hon fick för sig att jag ska ha svårt att säga nej. Jag fattar inte vad fan hon fick det ifrån, jag menar vi satt och snackade om hundar.

Asså jag orkar inte ha det såhär, jag bryter snart ihop.